Elevens rätt till bra utbildning

Jag fortsätter att fundera över beslutsfattarnas ansvar för att alla elever i Helsingfors, oberoende var de bor eller vilket medeltal de har, får en likvärdig utbildning. Nedan hittar du insändaren som publicerades  i HBL 3.10.

Kursutbudet måste vara tillräckligt

A-L Bengelsdorff (Hbl 26.9) har missförstått min insändare (Hbl 19.9). Antalet kurser ett gymnasium kan erbjuda räknas i första hand ut på basis av antalet elever. Ifall skolan har för få elever kan skolan inte erbjuda alla de kurser eleverna behöver för att på bästa sätt kunna skriva studenten. Min familj har nu erfarenhet av tre gymnasier, Brändö, Norsen och Helsinge. I Brändö gymnasium, skolan med flest elever, kunde eleverna bygga upp en kursbricka med kurser som speciellt intresserade dem och stärkte deras begåvning. Under föräldramötet i Norsen i höst påpekades att man detta läsår varit tvungen att skära ned kursantalet till ett minimum, så det är verkligen viktigt att eleven inte är frånvarande samt klarar alla sina kurser så att hon/han får ett slutbetyg från gymnasiet. I Helsinge, i Vanda, var man bekymrad för att en elev som inte läser ett B-språk kan få problem att få ihop sammanlagt 75 kurser eftersom kursutbudet är så smalt.

Det är möjligt att man på nationell nivå tänkt helt fel då man gått inför elva enskilda realämnen i studentexamen, vilket medfört att fördjupade kunskaper i de enskilda ämnena under gymnasietiden spelar en större roll. Under det första året läser de flesta eleverna de obligatoriska ämnena, varefter de väljer de ämnen som de vill fördjupa sig i inför studentexamensprovet. Kugg- eller nio poängsfrågorna kommer oftast från kompletteringskurserna. Varje gymnasium bör erbjuda de obligatoriska och de fördjupade kurserna i alla ämnen. Utöver dessa kan de större gymnasierna erbjuda kompletteringskurser, som förbättrar elevernas möjligheter att prestera bra i studentexamensprovet.

I dagens läge kommer elever, i våras krävdes medeltalet 7.5 – 7.75, enbart in i gymnasiet med minst resurser, medan eleverna med högre medeltal får inträde till större gymnasier med mera resurser. Jag anser att detta är orättvist. Är det rätt att tonåringar straffas på ett sätt som de inte ens själva kunnat förutse?

Rektor Ronnie Rehn med kolleger (HBL 27.9.12) är oroade över att de inte klarar av att ta emot en grupp med förskolebarn i samma skolhus där eleverna i årkurs 1 – 6 i dag går. Förskolan är integrerad i de flesta svenska skolhusen i Helsingfors, förskolebarnen lär känna sina klasskamrater och skolhuset före skolstarten. Det är främst i de södra stadsdelarna som förskolebarnen inte varit integrerade i skolhuset.  Cygnaeus ledningsgrupp måste kunna lita på att utrymmesfrågan får en lösning. Agneta Ahlqvist (HBL 27.9) är upprörd över att jag inte i min artikel tagit ställning till Åshöjdens skola. Det är ju i sig förvånande eftersom jag inte alls berört Åshöjden. Den svenska utbildningssektionen har under senaste period fattat ett principbeslut om att verksamheten i Åshöjdens skola (åk 1 – 10) skall fortsätta på nuvarande ställe. Därför är det befogat att arbeta för att skolan har resurser att verka. Under detta läsår totalsaneras huset och man räknar med att skolan flyttar in hösten 2013.