Vad är en timresurs?

Jag vill ta fasta på Niklas Kullbergs text som han skrev som en Facebook-anteckning i våras. Hans text förtydligar det jag lyft fram i min insändare i HBL på onsdagen. Med siffror och konkreta exempel belyser han verkligheten för de små gymnasierna i Finland. Han beskriver hur timresursen räknas ut och hur detta inverkar på undervisningen i ett mindre gymnasium:

”Gymnasiernas verksamhet styrs av hur många elever de har, en elev i Helsingfors för med sig 1,38 kurser. I fall tex. en kurs i ett mindre språk (A tyska?) har endast en elev så har man nästan använt elevens “kvot”. Ifall samma kurs har 20 elever har man frigjort hela 19 * 1.38 = 36 kurser på schemat!” Nämnas bör, att i år och nästa år är timresursen i Helsingfors för gymnasiernas del ännu lägre pga timresursnedskärning om 2%. I mindre gymnasier blir grupperna i läroämnen som inte är populära små, även om vi vuxna uppfattar dessa ämnen som viktiga. Kullberg påpekar vidare: ”Om gruppen är liten betyder det att undervisningen blir "dyr" och sker på bekostnad av de elever som inte valt att läsa ämnet. Följden av detta är att man måste överväga i fall man startar en kurs med bara fem studerande eller färre. I fall man kör kursen så betyder det att en annan OBLIGATORISK kurs måste ha fler elever (32 eller 35 eller t.o.m. 40) för att alla de kurser som de studerande måste ha skall kunna plockas in i schemat eller så väljer man att inte erbjuda vissa kurser eller läroämnen som man inte måste.”

Jag vill också betona betydelsen av kompletterande kurser för eleverna eftersom många sk jokerfrågor kommer från dem. Niklas Kullberg lyfter därtill upp en ännu viktigare aspekt, dvs de kurser som är förberedande för studentprovet, vilka också räknas in i de kompletterande kurserna.

”Som läget är nu så kan man inte förverkliga förberedande studentskrivningskurser i alla realämnen eller språk. Vi lärare skulle gärna ge eleverna bättre förutsättningar inför skrivningarna. De förberedande kurserna låter som lyx men de handlar om att få de studerande att se större helheter, arbeta ämnesöverskridande och naturligtvis att lära sig svarsteknik i det berörda ämnet, det är något som bara delvis kan göras under obligatoriska och fördjupade kurser eftersom man då skall koncentrera sig på läroplanens krav.”

Han påpekar också att vi, föräldrar, kanske inte är medvetna om att ” hörförståelsen till 80 % handlade om teknik, i dag gäller detta i allt större utsträckning även i realämnena”. Studentexamen är inte den samma som då vi själva skrev den.

Kullberg anser att kurser bör kunna ges flera gånger per år, vilket en liten skola inte klarar av att göra. För eleverna blir läsordningen ett pusslande för att försöka få in alla de obligatoriska kurserna i schemat. Det bekymmer studiehandlare och rektor har då de bygger upp läsordningen i skolan blir inte lättare av att lärare arbetar i flera skolor.

Avslutningsvis vill jag nämna att det ju inte är den svenskspråkiga befolkningen med små skolor som genomfört den nationella gymnasiereformen, men vårt ansvar i förhållande till alla våra elever bör vara att erbjuda bästa möjliga utbildning. Utveckling av befintliga skolor är en absolut förutsättning och ett ansvar vi har i förhållandet till den kommande generationen.